Avrättningen av Stefanos blir upptakten till en svår förföljelse mot församlingen i Jerusalem. Den började samma dag som Stefanos stenades, vilket sannolikt var skälet till att ingen av hans egna fick möjlighet att begrava honom. Han blev likt Jesus inte begravd av sina egna, utan av män som kanske i hemlighet sympatiserade med honom. Organisatören bakom förföljelsen var Saulus (Paulus), som senare i Apostlagärningarna kommer att få en framträdande roll, och som är författare till flera av Nya Testamentets böcker.

De enda som enligt Lukas var kvar i Jerusalem, var apostlarna. Även deras medhjälpare tvingades bort, där ibland Filippos, som kom till Samarien. Samarierna var ett blandfolk. De var inte hedningar, men de räknades å andra sidan inte som riktiga judar heller. De var en marginaliserad och utstött grupp i samhället. Det var till dessa människor som Filippos kom och predikade budskapet. Samarierna var öppna och många kom till tro.

Ryktet om det som hände, spred sig till Jerusalem. Petrus och Johannes kom till Samarien, och eftersom de ännu inte hade tagit emot den helige Ande lade de sina händer på dem och Anden föll på de troende i Samarien på samma sätt som på Pingstdagen.

I Samarien fanns en man som hette Simon, och han var trollkarl. Han hade genom magi utfört olika tecken som fått folket att häpna. Medan Simon själv var attraktionen i rörelsen som hade uppstått omkring honom, hänvisade Filippos till någon annan. Simon hade fått folket att häpna, men Filippos  fick folket att känna stor glädje. När Simon märker att den kraft som verkar genom Filippos är starkare än den som han själv förfogar över, byter han sida och låter döpa sig. Frågan är bara hur djupt hans omvändelse hade gått? När Simon ser hur apostlarna förmedlar Anden, vill han köpa förmågan för pengar. Petrus ser igenom hans orena motiv och tilltalar honom mycket skarpt, samtidigt som han håller en dörr öppen för en omvändelse på djupet. Vi får dock inte veta hur det går med den saken.

Kapitel 8 avslutas med den fascinerande berättelsen om Filippos och den etiopiske hovmannen. Filippos får en ny och för oss lite märklig instruktion: ”Stå upp och gå ut mitt på dagen längs vägen som går ner från Jerusalem mot Gaza. Den ligger öde.” Men hela berättelsen visar på hur den helige Ande leder verksamheten. Trots stora framgångar i Samarien följer Filippos den helige Andes röst och går. Hovmannen kommer till tro och döper sig, och sannolikt får han vara ett redskap för att evangeliet ska nå hans hemland och kontinent. Filippos har på så sätt , ledd av den helige Ande, öppnat dörren för vidare mission.