”Från Petrus, Jesu Kristi apostel. Till de utvalda som lever utspridda som främlingar i Pontus, Galatien, Kappadokien, Asien och Bitynien.” 1 Petrus brev 1:1

Vi vet inte så mycket om mottagarna till Petrus brev. Vi får veta att de var utspridda över ett antal provinser i Romarrikets utkanter. Det var tämligen glesbebyggda områden. Den kristna tron var en nymodighet, och långt ifrån populär överallt, men öar av kristna fanns utspridda även här. De möttes ofta med misstänksamhet och befann sig många gånger i ett orubbligt utanförskap. Brevet nämner ingen vid namn, och kommenterar inte något församlingsliv i någon större utsträckning, förutom några råd om ledarskap i det femte kapitlets inledning.

Petrus beskriver mottagarna som utvalda, utspridda främlingar. Alla dessa tre ord anknyter tydligt till Gamla testamentets gudsfolk. Det judiska folket, har genom historien varit utspridda – i diaspora.

Så är det också för oss idag, som Guds folk. I ett perspektiv är vi utspridda i varje land, och på varje kontinent. Även på ett lokalt plan är vi som tror på Jesus utspridda på olika orter, i olika kvarter, på olika arbetsplatser och i olika skolor. Där är vi ofta i minoritet. Vi kan uppleva oss trängda, bortstötta och missförstådda.

Petrus påminner om och uppmuntrar mottagarna (och oss som läser det här idag) att stå fasta och orubbliga med orden: ”… och tänk på att era syskon här i världen går igenom samma lidanden.” 1 Petrus brev 5:9b Vi kan visserligen vara utspridda, men vi är inte ensamma. Överallt finns det andra som upplever det vi upplever.

Petrus samlar nu dessa utspridda genom Guds ord. Petrus ord var ett rundbrev. Man fick brevet, skrev en kopia och skickade det sedan vidare till nästa grupp. På så sätt förenades den utspridda församlingen i och med undervisningen. Först och främst förenades de givetvis i Jesus själv, i en och samma kropp och med del av samma Ande, men Gudsordet hade en underbar förmåga att samla allt Guds folk till ett hjärta och en själ.

Det är Guds ords avsikt med oss också i den här tiden. Vi ska inte vara utspridda i våra privata uppfattningar, utan vi ska som Guds församling och Guds folk, va’ förenade i och genom apostlarnas undervisning. Guds ord ska förena oss och hålla oss samman. I läser om den första församlingen i Jerusalem att ”De höll troget fast vid apostlarnas undervisning” Apg. 2:42a

Ju mer ut spridda och kringspridda vi lever i vårt samhälle, på våra olika jobb och skolor, desto mer behöver vi Bibelns undervisning som knyter våra hjärtan till Kristus och till varandra.

Och så en dag… väntar det stora återsamlandet hemma hos Gud.