Söndagen den 15:e mars är annorlunda på många sätt. Om jag minns rätt, är det första gången jag är med om att ställa in en gudstjänst. Vi är en gudstjänstfirande församling, och att fira gudstjänst tillsammans är en mycket viktig del av den kristna kyrkans tro och trosutövning. Hur det än blir framöver, behöver vi inte vara utan gudstjänst. Vi har ju förmånen att kunna ta del av gudstjänster, som sänds digitalt från många olika kyrkor runt om i hela Sverige.

Coronaviruset skapar mycket oro just nu, och även om vi ibland kan tycka att det i det närmaste råder hysteri, finns det många anledningar till försiktighet och eftertänksamhet. Vi kan inte sticka under stol med, att det är ett verkligt hot mot människors liv och hälsa.

För oss troende finns ändå en bestående förankring i livet hos en trofast Gud. Vi behöver inte vara rädda. Vi vet att Jesus lever.  Vi vet att han finns med oss även i stunder av svårigheter och utmaningar. Vi kan bli sjuka, men ändå behålla vårt hopp. Gud har lovat att aldrig överge oss eller lämna oss. Och vi har en förmån att vi kan be till honom, både för oss själva men också för varandra.

Beslutet att ställa in den här söndagens gudstjänst är inte taget av rädsla, snarare utifrån ett samhällsansvar och att som kyrka vilja backa upp de rekommendationer som kommer från våra beslutsfattare och våra myndigheter. I fredags fick alla anställda inom Hultsfreds kommun en uppmaning att den närmaste tiden varken besöka eller arrangera ”publika sammankomster”. Eftersom jag och många med mig arbetar med kommunen som arbetsgivare, valde vi att den här söndagen ställa in gudstjänsten, dels för att följa de rekommendationer vi får, dels för att få tid att organisera oss för den närmaste framtiden. Vi tänker inte upphöra med att vara kyrka och församling under den här tiden (som vi i nuläget inte vet hur lång den blir).

Utbrottet och smittspridningen av Coronaviruset, är en stor utmaning för hela vårt samhälle, så också för den kristna kyrkan. Samtidigt tror jag att det vi nu står inför kan vändas till något gott. Vi prövas som kyrka. Jag har flera gånger sagt, att om byggnaden försvinner står församlingen kvar. Den kristna församlingen är inte en byggnad. Vi går inte TILL kyrkan, vi ÄR kyrkan. Det är inte tid att luta sig tillbaka i väntan på att allt ska gå över. Nu kan vi hjälpa, nu är det tid att låta vår tro ta sig praktiska uttryck i vardagen. Nu finns möjligheten att låta den mindre gruppen – husgruppen – blomstra och få den funktion och den uppgift som den är tänkt att ha. Att inte kunna ha stora samlingar, betyder inte att stora saker ändå kan ske. Nu kan vi samlas i hemmen och i mindre grupper för att läsa Bibeln tillsammans, be med varandra och stötta varandra. Vi som församling vill stå till förfogande, för att lindra smärta och avhjälpa oro. Vi vill finnas till för våra medmänniskor.

Det görs många goda insatser i vårt land nu.  Våra beslutsfattare befinner sig i olika dilemman. Inom vård och skola väntar stora utmaningar. Företagare arbetar under press. Vi som kristna gör klokt i att vara dessa människors förebedjare. Det är inte lätt att göra allting rätt i situationer som dessa. Nu är det tid att uppmuntra, stötta och be för alla goda krafter. Nu är det tid att be för alla sjuka, anhöriga, för alla som är rädda och för att smittspridningen i stort ska begränsas.

Till dig som är medlem i församlingen FRIKYRKAN för alla folk, vill jag skicka en uppmaning att hålla dig uppdaterad genom att läsa här på hemsidan. Inom kort kommer ny information om samlingar som äger rum den närmaste tiden. Samtidigt följer vi händelseförloppet, och är väl medvetna om att nya beslut kan behöva tas.

Med önskan om Guds välsignelse.

/Gerth