Jag tror att den lilla gruppen är viktig i en församling – att alla medlemmar har en mindre tillhörighet, några få som man kan läsa bibeln och be tillsammans med, som kan hjälpa varandra och där en nära gemenskap kan utvecklas.

Jag lyssnade nyligen till en föreläsning av Per-Eive Berntsson, präst inom EFS, som handlar om den lilla gruppen. Per-Eive förespråkar smågrupper och har arbetat mycket med att utveckla smågrupper i församlingen. I slutet av 1980-talet, när Lise-Lotte och jag bodde i Kalmar, gick vi ofta till Vasakyrkan där Per-Eive ansvarade för ungdomarna och som redan då jobbade med att utveckla smågrupper i församlingen.

Här är en liten sammanfattning av hans föreläsning ”10 sätt att misslyckas med smågrupper”. Där delar Per-Eive med sig av misstag som han har gjort, och som vi om möjligt kan undvika, eller kanske ännu troligare, känna igen oss i. Hela föredraget kan du lyssna till på https://www.youtube.com/watch?v=NlMJjM9Ft4A

Så, vad kan ligga i vägen för att det inte funkar med smågrupper?

1. Gruppen saknar en tydlig målsättning.

Alla i gruppen behöver förstå syftet varför vi träffas. Varför möts vi, och vilken slags grupp är vi? Är vi en bönegrupp, en bibelstudiegrupp, en gemenskapsgrupp, en arbetsgrupp eller en evangelisationsgrupp?

2. Problem med ledarskapet.

Ledarskapet kan se olika ut, men det behövs en tydlighet. Det kan vara en eller två personer som är ledare, ansvaret kan vara uppdelat på arbetsområden eller så kan ledarskapet vara ett roterande ledarskap enligt en bestämd plan.

3. Brist på gemensam planering

Gruppen behöver tillsammans och gemensamt bestämma förutsättningarna. Hur ofta ska vi träffas. Var ska vi träffas? Start- och sluttid. Hur ska vi lägga upp samlingarna? Att bara ta det som det blir, håller inte i längden.

4. En strategi för tillväxt saknas.

Varje grupp behöver planera och strukturera för att bli flera. En grupp som aldrig tar in nya, riskerar att stagnera och medlemmarna fastnar i sina roller.

5. Geografi och ålder har gått före relationer

En smågrupp bygger på förtroende, där deltagarna vågar och vill dela livet med varandra. Förtroendefulla relationer bör därför gå före exempelvis en sammansättning där geografi, ålder eller andra kriterier bestämmer gruppsammansättningen.

6. Grupperna har organiserats centralt

Församlingen är en levande organism. Människor är olika och grupper har olika dynamik. Det lyckas sällan då exempelvis församlingsledningen försöker sätta ihop grupper för att det verkar vara bra teoretiskt.

7. Gruppen har inte varit holistisk

Vi är ande, själ och kropp. Vi behöver se till hela livssituationen. Många grupper tappar lätt balansen. En del vill bara ha gemenskap, andra vill bara be osv. Det är viktigt att vi ser till hela människan, och även låter vår tro ta sig praktiska uttryck i vardagen där vi kan hjälpa varandra på olika sätt; sitta barnvakt, handla till den som är sjuk, hjälpa till vid flytt mm.

8. Enskilda medlemmar har fått för stort utrymme.

Alla behöver komma till tals och få uppmärksamhet. När någon tar hela showen kanske med sin nådegåva eller sin utomordentliga bibelkunskap, riskerar andra att tappa både självförtroende och inspiration.

9. Gudsnärvaron saknas

Det är viktigt att våga bjuda in den helige Ande i gruppen och i samlingen. Vi behöver våga följa Anden, våga improvisera som Anden leder.

10. Har inte förstått det andliga skeendet

När Gud verkar behöver det tas om hand. I den lilla gruppen blir också den andliga kampen ofta som allra tydligast. Det vimlar av utmaningar.