Människosyn och människovärde

Bibelns människosyn skiljer sig radikalt från en ateistisk grundsyn.

I den senare är människan inget annat än resultatet av en kombination av slump och naturligt urval. Enligt västerländsk darwinism är människan bara resultatet av en lång process där svagare individer sorteras bort – ett så kallat naturligt urval. En sådan syn på människan ger knappast något stöd åt tanken att ta hand om svaga, sjuka och utsatta. Sorteringen går relativt obemärkt förbi, eftersom den ofta är osynlig för omgivningen. Vi hamnar alla på en konjunkturkänslig börs, där politiska beslut, sociala konventioner och tillfälliga nycker styr vårt värde som människor. Utan Gud finns ingen fast grund för ett absolut och okränkbart människovärde, utan människovärdet definieras istället av andra människors välvilja och godtycke. Vi blir själva varandras måttstockar.

Bibeln däremot beskriver människan som en unik varelse, skapad till Guds avbild. Gud är den yttersta garanten för varje människas unika och okränkbara värde. Människans värde är därför inte grundat på vad hon kan prestera och tillföra, utan på vad hon är – det vill säga människa.

Människovärdet sätts idag på prov. Inte minst i livets början, och i livets slutskede. De tekniska landvinningarna är enorma, men etiken hänger inte alltid med.  Och frågan är ju dessutom vilken etik som ska ligga till grund för våra ställningstaganden.

En kristen människosyn innebär ett tydligt ansvar för sina medmänniskor. Kristna har i alla tider värnat om de utsatta, svaga och marginaliserade. Som kristna har vi ett särskilt ansvar i tider som dessa, att träda upp till försvar för det hotade människovärdet, eftersom vi har en stabil grund för dess existens.