Bön och fasta

Att fasta, är inte något bara för de allra mest radikala kristna, eller för pastorer och församlingsledare. Att fasta är ett mäktigt vapen som Gud har gett till ALLA som vill följa Jesus. Bibeln talar mycket om att fasta. Överraskande mycket!

För många kristna är fastan ett outforskat område. Många har aldrig praktiserat det. Men det är viktigt att vi lär oss att använda ALLT det, som Gud har ställt till vårt förfogande, speciellt i en tid som den här.

Att fasta är i biblisk bemärkelse grundläggande att avstå från mat. Om du av någon anledning inte bör eller kan fasta, exempelvis om du är gravid eller ammar, eller om du har någon sjukdom som inte tillåter det, kan du delta på andra sätt. Vi återkommer till det.

Många är inte vana vid tanken på att fasta. De tycker det verkar svårt, och ger upp innan de har tänkt tanken klart. De ser det omöjliga i fastan.

Att avstå från mat är förvisso en märklig upplevelse. Alla reagerar olika. För de flesta av oss är maten viktigare är vad vi tror. Inte nog med att vi avstår från maten – vi bygger också många gånger upp vår vardag och våra rutiner runt måltiderna.

Det normala tillvägagångssättet då det gäller mat, är att äta en varierad och näringsriktig kost vid regelbundna tillfällen. Det mår kroppen bra av. Samtidigt ska vi veta att det i normala fall, bara är nyttigt att avstå från mat en kortare eller längre tid. Det har vi läkarutlåtande på.

Vi bör sträva efter en karaktär på olika områden i våra liv. Inget ska ha kontroll över oss. Både Bibeln och erfarenheten visar att en omåttlig längtan efter mat har ställt till det för oss människor. En av vår tids största njutningar är att äta och dricka sig glad.  Faktum är att många sjukdomar är relaterade till vår mathållning. Magen har en enorm makt. Genom fasta övervinner vi den makten.

Nu fastar vi inte i första hand för positiva effekter på kroppen, utan den bibliska fastan har först och främst en andlig aspekt. Vi längtar efter Herren! Vi vill söka Honom, komma honom närmare och få en starkare närvaro av Honom i våra liv.

Syftet med fastan är inte att vrida om armen på Gud för att få Honom att göra det vi vill, utan tvärtom – att vi får öppnade ögon, så vi ser HANS väg framåt och får kraft att vandra på den.

Det står om fasta både i Gamla Testamentet och i Nya Testamentet. I den här bloggposten nöjer jag mig med exempel från Nya Testamentet. Till en början läser vi vad Jesus säger.

Jesus och fastan

Frestad i öknen

I början av sin tjänst leds Jesus av den helige Ande ut i öknen för att frestas av djävulen. (Matt 4: 1-11) Om de första människorna föll för djävulens frestelser, skulle nu Jesus som den förstfödde i en ny mänsklighet, övervinna fiendens alla frestelser.

I den första frestelsen lockar djävulen med mat. (Han lockade Adam och Eva med en frukt!) Jesus är hungrig och djävulen tycker att Jesus ska befalla stenarna att bli till bröd. Jesus besvarar frestelsen med att citera Skriften (GT): Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun.” Matteus 4:4

Den fysiska födan är inte allt. Den andliga mat som verkligen ger liv – och slutligen evigt liv – får vi genom att ödmjukt söka Gud och lyda Honom. Det är inget ogudaktigt att äta. Jesus skulle just avbryta sin fasta, men han skulle inte bryta den på det sättet som Frestaren ville. Han lyssnade inte till Frestarens förslag. Jesus lydde istället sin Fader i himlen. Och han återvände från öknen i Andens kraft, och ryktet om Honom gick ut i hela trakten. (Lukas 4:14)

Jesus var mycket ivrig att få komma igång i sin tjänst, men ändå avsatte han tid till bön och fasta. Det var en förutsättning för Jesu fortsatta verk. Hur mycket mer, behöver vi då inte leva efter Jesu föredöme!

Bergspredikan

Jesus undervisar också om en rätt fasta i Bergspredikan (Matt 6:16-18).  Stycket inleds: När ni fastar… Alltså inte om ni fastar, utan när ni fastar. Jesus tar för givet att hans lärjungar fastar till och från. Vi behöver fasta, och han räknar med att vi gör det. Därför undervisar Jesus inte främst om ATT vi ska fasta, utan mer HUR vi ska göra det på rätt sätt.

Varför fastar inte dina lärjungar?

Jesus fick vid ett annat tillfälle en fråga:

Sedan kom Johannes lärjungar fram till honom och frågade: ”Varför fastar inte dina lärjungar, när vi och fariséerna fastar?” Jesus svarade dem: ”Bröllopsgästerna kan väl inte sörja medan brudgummen är hos dem? Men det ska komma dagar när brudgummen tas ifrån dem, och då kommer de att fasta.” Matteus 9:14-15

Jesus förklarar för dem att det inte var nödvändigt att fasta med hänvisningen till sedvänjan, att man inte fastar i samband med bröllop. Jesus är ju brudgummen, och så länge han vandrade på jorden fanns det ingen anledning för hans lärjungar att fasta. Men när han nu inte längre är hos oss på jorden, är det tid för oss att fasta. När vi en gång är hemma hos Jesus, behövs inte fastan längre.

Fastan är ingen plikt. Bibeln säger inget om att vi måste fasta ett visst antal dagar, eller en viss tid, för att kunna anse oss som riktiga kristna. Möjligheten att fasta är en gåva till oss från en god Gud. Om vi får ”smaka på” fastans goda erfarenheter, ger den mersmak.

Fasta i den nytestamentliga församlingen

Den första församlingen föddes i bön. Det står ingenting om de fastade just där och då, men varför inte? Har du varit i Övre salen i Jerusalem vet du att det är en ganska liten och trång plats, knappast lämplig för måltider med stora sällskap på 120 personer.

Bön i kombination med fasta går sedan som en röd tråd genom den kristna församlingens liv, och även i efterapostolisk tid. Inte minst i avgörande skeenden lägger vi märke till hur man ber i kombination med fasta.

Läs gärna som exempel Apg. 9:8-11, Apg. 13:2-3, Apg. 14:23, Apg. 27:33

Hur ska man fasta?

Grundregeln är som vanligt att inte börja för stort, utan efter hur van man är.

Har du aldrig praktiserat fasta förut, kan du börja med en måltid eller en halvdag. Du kan också fasta från en viss typ av kost – exempelvis sötsaker och fikabröd. Du kan alltså fasta alltifrån enstaka måltider till att fasta hela veckan. Gud ser inte främst till längden och vidden av din fasta, utan till dina motiv. Om vi väljer att fasta, är det inget vi behöver prata om inför människor. Det kan vara en överenskommelse mellan dig och Gud. Att vitt och brett berätta för alla att man fastar och hur mycket man fastar, gör ofta att belöningen uteblir. Jesus säger så här:

”Nej, när du fastar, smörj ditt huvud och tvätta ditt ansikte så att inte människor ser att du fastar, utan bara din Far som är i det fördolda. Då ska din Far, som ser i det fördolda, belöna dig.”  Matt 6:17-18

Alternativ fasta

Om du av någon anledning inte kan fasta från mat, kan du avstå från något annat som du vanligtvis ger tid åt i din vardag. Ett bra exempel numera, är att fasta från media; tidningar och TV, INSTA gram och Facebook mm. För många är det ett större offer än ett mål mat. ?

Vi klagar ofta på att vi inte har tid till olika saker. När vi avstår från det vi vanligtvis ägnar tid till, frigör vi tid för bön. När vi väljer att inte äta en måltid, kan vi ta den tid som det skulle ta att laga måltiden, till bön. När vi avstår social media, tror jag vi kommer bli överraskade av hur mycket tid vi får över till bön.

Varför fastar vi?

Vinsterna med fastan är många; både fysiska, själsliga och andliga. Grundläggande avstår vi från något för att vinna något annat. Det är en biblisk princip. Det är så det kristna livet börjar. Jag ger upp mitt liv för att i själva verket vinna det. Det är så det kristna livet sedan fortsätter. Med fastan ger vi upp det fysiska brödet för att vinna ”Livets bröd”.

Den bibliska fastan skapar balans i våra liv, och gör oss bättre skickade i tjänst för Gud. Här är några exempel på vinster:

  • Vi upplever en större intimitet med Gud.
  • Vi får våra andliga ögon upplysta och vi hör Guds röst tydligare.
  • Vår tro blir mer kraftfull till att leva ett liv i seger.

Jesaja 58

Församlingens vision vilar på bibelordet i Jesaja 58:11, där det står om ”en vattenrik trädgård”. Den versen finns inbäddad i ett sammanhang och ett kapitel som handlar om en falsk respektive en äkta fasta. Läs gärna igenom hela kapitlet. Vi fokuserar lätt på löftena, men bortser ibland från villkoren för dess uppfyllelse.

Gud avskyr hyckleri och falskhet. Han vill ha äkta gemenskap och äkta kärlek. Kärnan i vår tro handlar om att passionerat älska Gud och bry sig om sina medmänniskor. Det känner vi igen från det dubbla kärleksbudet – att älska Gud och sin nästa.

Därför… När vi fastar fokuserar vi på Gud och på andra människor. En helhjärtad kärlek till Gud tar sig alltid uttryck i omtanke om sin nästa. Kärlek handlar ju som bekant om att avstå från något eget, för att ge det till någon annan. Dela ditt bröd med den hungrige! Ge de fattiga och hemlösa en boning! Klä den nakne! Dra dig inte undan för dina medmänniskor!

När vi låter vår samvaro med Gud ta sig uttryck i kärlekshandlingar finns de rätta förutsättningarna för att ljus ska bryta fram i mörkret, att helande ska manifesteras, att HERRENS härlighet ska uppenbaras och att vi får nåden att se och vandra vidare på Hans vägar.

Vilket löfte! Hur skulle vi kunna annat än att tillsammans söka Gud i bön och fasta, och älska våra medmänniskor, för att Guds rike ska bryta fram i vårt område.

Gud välsigne dig.

Vi behöver samlas

I våras ändrades förutsättningarna för det mesta vi gör inom kyrkan. Vi kunde inte längre samlas på samma sätt som förut. Det har prövat oss alla, på olika sätt. Inte heller sommaren har varit som vanligt. De kristna konferenserna brukar avlösa varandra och samla stora skaror, men med få undantag, har de ställts in eller flyttat ut på nätet.

Många församlingar har under våren och sommaren förlagt det mesta av sin verksamhet online, vilket i flera fall inneburit en vidare lyssnar- och tittarkrets, och en lägre tröskel till gudstjänstlivet. Människor utanför kyrkan, kan ta del av gudstjänsterna när de har möjlighet, och dessutom vara fria att delta utan att bli sedda av andra. Om syftet är att nå ut till fler med budskapet, och samtidigt vilja inkludera riskgrupperna, är det positivt, och något vi mycket väl ska ta med oss in i framtiden, när vi har kommit igenom pandemin.

Personligen har jag också ”tvingats” stretcha på området, bli mer aktiv på nätet och på social media och försöka lära mig nya kreativa lösningar för att leda i en märklig tid som omkullkastar långsiktiga planer, och som begränsar naturliga och spontana möten.

Men jag är ändå glad för, att vi så långt det har varit möjligt, prioriterat de fysiska samlingarna. Alla webbsändningar har begränsningar. Och jag måste erkänna för egen del, att nyfikenheten och glädjen som jag till en början kände, att få ta del av olika församlingars gudstjänster runt om i landet, har svalnat lite allt eftersom veckorna gått. Inte för att det är dåligt, utan mer för att den fysiska gemenskapen inte kan ersättas. Syskongemenskapen är ett av församlingens fyra ben, som omnämns i Apostlagärningarna 2:42, och det blir uppenbart efter en tid. Hur välproducerade än de digitala sammankomsterna är, kan de inte ersätta en än så enkel fysisk samling, om så bara två eller tre samlas i Jesu namn.  Därför hoppas jag att vi kan prioritera de fysiska samlingarna även den kommande hösten.

Lise-Lotte och jag har nyligen läst Efesierbrevet. Där beskrivs Jesu efterföljare på ett flertal olika sätt; en kropp bestående av lemmar, en byggnad av levande stenar och en familj där vi är syskon. Det kan inte nog poängteras att den kristna kyrkan är en gemenskap. Vi fungerar tillsammans och vi behöver ”varandra” för att kunna praktisera det kristna livet.

Det kanske är på plats att höja ett varningens finger för följderna, av att i alltför stor grad verka online. Risken att bli passiv, att bli mer av åskådare än deltagare, är uppenbar. Ett långvarigt stopp för det fysiska gudstjänsfirandet kan få ödesdigra konsekvenser för den kristna församlingen i Sverige. Det är inte sällan ett mödosamt arbete att etablera nya vanor, men det går fort att rasera dem – till exempel att gå på gudstjänst på söndagar. Det är som bekant lättare att riva ner än att bygga upp. Och när vi inte prioriterar att mötas, tappar vi oundvikligen nödvändig kraft.

Vi behöver värna friheten att samlas och inse det överlägsna i att träffas fysiskt. I vår del av världen, har vi ibland lite pliktskyldigt informerat församlingen om att det faktiskt finns länder och platser runt om vår jord, där det inte är tillåtet att samlas. Hårdföra regimer begränsar de kristnas trosutövning. För vår del är det nu en pandemi som sätter begränsningarna. Inte hade vi i all vår vildaste fantasi kunna tänka oss ett sådant scenario. I den bästa av världar kan den göra, att vi får en förnyad kärlek till församlingen, till syskonen i familjen och att inte ta den för given.

Under hela augusti månad kommer vi i FRIKYRKAN för alla folk, att hålla så många av våra möten och samlingar som möjligt, utomhus. Och när hösten kommer, ska vi fortsätta att prioritera fysiska möten och träffar. Alla som inte tillhör någon riskgrupp behöver prioritera gemenskap, fysisk gemenskap. Och när det gäller riskgrupperna behöver vi be om nåd att kunna tänka ut kreativa lösningar. Isolering har en tendens att förminska, och bli en ingång för missmod och tvivel. När Johannes döparen blev isolerad i sin fängelsecell, blev han tvungen att sända bud till Jesus och fråga om Jesus verkligen var den Messias han hade pekat på och rått andra att följa. Där i sin fängelsehåla, smög sig tankarna på, ifall han hade missuppfattat alltsammans.

Församlingar som samlar färre än femtio har all anledning att hålla öppet. Smittoriskerna är definitivt inte större i gudstjänstmiljö, än någon annanstans. Med lagom avstånd och enligt givna föreskrifter, kan vi samlas och vi BÖR samlas. Om inte lokalerna tillåter det, ska vi finna nya vägar att samlas – i mindre grupper, med flera gudstjänster och varför inte ute i Guds oändligt stora vardagsrum.

”Låt oss ge akt på varandra till kärlek och goda gärningar. Och låt oss inte överge våra sammankomster, så som några brukar göra, utan istället uppmuntra varandra, och det så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig.”                     Hebr. 10:24-25

Sommar

Sommaren är en härlig tid. Vi ser fram emot den och längtar efter den, och med sommaren kommer också förväntningar. Den ska helst vara solig och varm. Den ska ge avkoppling och nödvändig återhämtning. Många vill åka iväg på en semestertripp någonstans, för att göra nya upplevelser och få lite miljöombyte. Att äta glass, bada och grilla ute hör sommaren till. Skulle solen ”lysa med sin frånvaro” och värmen utebli, blir vi lätt lite frustrerade. Vi har ju förhållandevis få timmar på året av ljus och värme här uppe i kalla Norden, så vi anser oss nästan ha rätt till en bra sommar.

Samtidigt är det så, att när svårigheter och bekymmer möter oss, och när sjukdom drabbar oss, blir det inte längre så viktigt vilket väder det är, eller vilken årstid vi har. Det finns inget väder i världen som kan hjälpa och ge oss det vi behöver där och då. Men det finns en som kan hjälpa, och som kan ge frid, värme och trygghet i livets alla stunder, och hans namn är Jesus.

I slutet av kapitel 1 i Lukas evangelium, kan vi läsa Sakarias lovsång och profetia. Sakarias var Johannes Döparens far. han ger där uttryck för sin glädje, givet vis över sin nyfödde son Johannes, men också inför den kommande Messias. Messias beskrivs av Sakarias som ” en soluppgång från höjden” och han ska enligt bibelordet ” skina över dem som sitter i mörker och dödsskugga och styra våra fötter in på fridens väg.” Jesus Kristus är Messias, soluppgången från höjden, den sol som lyser upp vårt inre och som styr våra steg in på fridens väg. Även då det stormar runt omkring oss. Jag ber att vi alla denna sommar skulle få uppleva hans ljus och värme.

Pingst

Pingsthelgen ligger framför. Tillsammans med Jul och Påsk, är Pingsten en av tre stora kristna högtider i vårt land. Tyvärr har många nuförtiden en ganska vag kunskap om Pingstens innebörd. Många förknippar pingsthelgen med bröllop, blommor, utflykter till sommarstugan och liknande. Men Pingsten har ett djupare innehåll än så.

Pingst infaller alltid femtio dagar efter Påsk och tio dagar efter Kristi Himmelsfärds dag. Strax före att Jesus återvände till himlen sa han till lärjungarna att vänta i Jerusalem på den helige Ande, innan de påbörjade sitt uppdrag, att sprida de glada nyheterna om Jesus ut över hela världen.

Pingst är den högtid vi firar, för att Gud sände den helige Ande till jorden. Du kan läsa i Bibelns Nya testamente – Apostlagärningarna kapitel 2 – hur det gick till när den helige Ande kom. Det hördes ett dån, som av en stormvind. Det syntes som eldslågor över alla de som var samlade. Och alla började tala främmande språk – tungotal – så att alla som var i Jerusalem vid högtiden kunde höra sitt eget språk talas.

Pingsten har nämligen sitt ursprung i den judiska högtiden ”Shavout” som först var en skördefest, men som efterhand kom att firas till minne av att Gud gav lagen och dess bud till det judiska folket. Pingstundret, då den helige Ande kom, inträffade i samband med detta firande. Därför var det mycket folk i Jerusalem vid den här tiden, och många olika språk kunde höras i stan’.

Allt väckte givetvis stor uppståndelse. En del gjorde sig lustiga över det hela, och påstod att lärjungarna var berusade. Petrus och de andra apostlarna började berätta om vad som hade hänt, att Jesus hade lovat att de skulle få den helige Ande – något som för övrigt Gamla testamentets profeter hade förutsagt. Nu hade allt detta gått i uppfyllelse. Nu började en ny tid.

Den här dagen beslutade sig tre tusen för att tro på Jesus, och ta emot den helige Ande som Guds gåva. Det var början på den kristna kyrkan, och allt sedan den dagen har budskapet om Jesus Kristus som uppstånden från de döda, förkunnats över världen. Och varje dag tar nya människor emot Jesus som sin Herre och Frälsare. Det är fantastiskt!

Den helige Ande kallas Hjälparen och är tillgänglig för alla som bekänner Jesus som Herre. Guds Ande är den som föder oss på nytt och som bosätter sig i oss, för att alltid vara hos oss. Därför blir inte Pingst bara en högtid där vi minns vad Gud gjorde, när han sände sin Ande, utan en påminnelse om livet i och med den helige Ande som vi kan få leva varje dag. Löftet gäller dig!

Ta hand om dig!

Just nu rasar kriget om hälsan i hela vår värld. En strid ström av information når oss. Det kommer hela tiden uppdaterade siffror om smittade i Covid-19, hur många som intensivvårdas och antal nya dödsfall. Ett tips är nog att begränsa mängden av information och kontrollera källan.

På samma sätt som vi bör ta hand om vår inre människa, bör vi också tänka på att vårda vår kropp och upprätthålla vår fysiska kondition.

Träning

Träning eller motion i vilken form som helst är till nytta, och det stärker också immunförsvaret. Inte minst utomhusaktiviteter rekommenderas. Cykla, promenera, jogga eller varför inte utegymnastik – det finns något för alla och för alla åldrar. Motion fungerar dessutom avstressande för både tankarna och kroppen. Vi lever i en tid med press och stress. Mycket pockar på vår uppmärksamhet, men det är ändå förståndigt att prioritera regelbunden motion och fysisk aktivitet.

 

Kost

Mag- och tarmkanalen bistår med 75-80 % av immunförsvaret. Ät varierat och näringsrikt – ät både kolhydrater, fett och proteiner.  Välj medvetet att äta mer frukt, bär och grönsaker för att stärka kroppen. Om du ska ta bort vissa livsmedel – välj då i första hand att ta bort sötsaker, inte sådana livsmedel som behövs för immunförsvaret. Om du har dåliga matvanor, kom ihåg att tarmslemhinnans celler (som är med och bygger immunförsvaret) byts ut var tredje dag, så ställer du om kosten gör det skillnad även på kort sikt.

Sömn

Fuska inte med sömnen! När vi sover aktiveras kroppens immunsystem, viktiga hormoner bildas. Dessutom minskar produktionen av stresshormon. Den mentala stressen minskar, eftersom vi lagrar minnen och nya intryck får möjlighet att bearbetas. Allt detta bidrar till kroppens totalförsvar.

Det är klokt att lägga undan mobilen inför nattens vila, och varva ner utan onödiga intryck och onödig information. ( Ett tips direkt riktat till undertecknad!)

 

Slutligen

Det är viktigt att vi iakttar försiktighetsåtgärder och tar smittan vi just nu är exponerade för på allvar, utan att för den skull vara rädda. Följ rekommendationerna så långt det är möjligt. Håll avstånd! Tvätta händerna ofta! Var hemma när du känner dig krasslig! Det är tydligt att de som utsatts för viruset mer intensivt (nära och/eller under lång tid) har fått ett betydligt svårare sjukdomsförlopp.

Men glöm framförallt inte att ”Du kan be”! Ta hand om dig för att kunna ta hand om dem runt omkring dig!

 

Källa: Pingst webinar

Pragmatism eller gudsfruktan i våra församlingar

Idag skriver jag inte egna ord. Idag hänvisar jag till en mycket tänkvärd och utmanande ledare i tidningen Världen idag, införd den 5:e maj och skriven av Olof Edsinger.

” Sverige är ett paradoxalt land. Å ena sidan kan vi betraktas som extrema. På den globala värderingskartan World Values Survey sticker vi ut som det mest individualistiska, men också det mest sekulära, av världens alla länder. Å andra sidan kan vi betraktas som Landet Lagom. Påfallande ofta är det jantelag och konsensuskultur som sätter gränserna för vad som är socialt accepterat. Hur påverkar det här våra kristna församlingar? Självklart på en mängd olika sätt.” Läs hela artikeln här

 

Nya tankar här och nu

”Om man tänker som man alltid har tänkt, kommer man att göra som man alltid har gjort, och då kommer det att bli som det alltid har varit.”

Nu är det inte som det alltid har varit, och förmodligen kommer Coronapandemin att sätta djupa spår även i framtiden. Nu tvingas vi att stanna upp, tänka nytt och tänka annorlunda. Gud vill hjälpa oss. Han vill ge oss kreativitet och tankar som inte bara är formade i vårt eget förstånd, utan gudagivna tankar som Han uppenbarar i bön och i umgänget med Honom.

”Och anpassa er inte efter den här världen utan låt er förvandlas genom förnyelse av ert sinne så att ni kan pröva vad som är Guds vilja: det som är gott och fullkomligt och behagar Honom.” Rom 12:2

Vi behöver ständigt leva i sinnets förnyelse. Vi blir ofta påverkade av saker och ting som händer runt omkring oss. Det är många röster som vill fånga vår uppmärksamhet, och föra oss i fel riktning. Kanske sneglar vi åt ett visst håll, och imiterar det som görs på andra platser. Men genom Ordet och bönen får Gud möjlighet att uppenbara sina tankar i våra sinnen, så att vi av nåd får göra det som är gott och behagar Gud i den här tiden, och i vårt område. Guds tankar är som bekant högre än våra tankar. (Jes. 55:8-9) Nu tvingas vi att släppa det vi själva har tänkt ut och komponerat, för att sträcka oss efter Hans idéer och lyssna till ”sången från himlen”.

Det är mycket enklare och behagligare att fortsätta att göra som man alltid har gjort, men samtidigt finns ett välbefinnande utanför vår komfortzon. Det är härligt utvecklande och hälsosamt att våga pröva något man inte har gjort förut – att ta ett steg i tro. Coronakrisen skapar osäkerhet, men kan också vara början till något nytt. Nu är tid att fokusera på Gud. Nu är tid att låta Gud visa sina vägar och planer, som Han har förberett för oss. (Ef. 2:10)

Det är mänskligt att bli rädd, stänga dörren och vända sig inåt när problem kommer, men det är lika viktigt nu, att också blicka utåt. Vi är fortfarande kallade att ”Gå ut och göra lärjungar”. Hur reagerar omgivningen på det som händer? Vilka behov ser vi? Vilka frågor ställs? Vem har svaren? Vårt budskap är TRO, HOPP & KÄRLEK! Nu kan kyrkan visa på en stadig och stabil grund. Nu är det viktigare än någonsin med en kyrka som hörs och syns. Gud har lösningar. Den som ber, han får. Den som söker, han finner.

Krisen tvingar oss till flexibilitet, öppenhet och att ta livet med Jesus på allvar. Nej, vi har inte full kontroll, men det finns en som har kontroll, och vi litar på Honom.  I Johannes 21 läser vi om hur lärjungarna hade åkt ut för att fiska. Då stod Jesus plötsligt på stranden. Han frågade om de hade fått något, men de hade inte fått en enda fisk på hela natten. Jesus sa till dem: Kasta ut näten på den andra sidan av båten! Han uppmanade dem att göra på ett annat sätt. Trots att de inte var vana att fiska på det sättet, gjorde de ändå som Jesu sa, och fick då så mycket fisk att näten höll på att brista…

Att berätta för andra om Jesus – presentera evangeliet

Evangelisation – att berätta för andra om Jesus – är som ett mynt med två sidor. Den ena sidan är det personliga vittnesbördet, och den andra sidan är förkunnelsen om vem Jesus är, och vad Han har gjort för oss genom sin död och sin uppståndelse.

Vår tro är både lära och liv, teori och praktik. Det personliga vittnesbördet skapar nyfikenhet och öppnar dörren för evangeliet. Tron gör skillnad i vår vardag. Men tron kommer av predikan, och predikan i kraft av Kristi ord. Vi behöver också förklara trons grunder, och varför vi alla behöver höra om  Jesus. Vår förkunnelse, predikan och vårt vittnesbörd ska vara sprunget ur bibelordet. Vi skall vittna om vad som står i Bibeln, och då främst om Jesus.

När den helige Ande kommer över ska ni få kraft och bli mina vittnen.”               Apg. 1:8

Vi ska vara Jesu vittnen, inte våra egna. Vi ska leda människor fram till HONOM. Han är trons upphovsman och fullkomnare. Vi är hans budbärare. Jesus är vår stolthet. Låt oss inte stanna vid att berätta om det vi själva har upplevt, utan låt oss leda människor fram till ett eget möte med den Uppståndne.

Jag har på senare tid flera gånger fått frågan: Vad går den kristna tron ut på? Frågan har främst ställts av människor med muslimsk bakgrund. De vill veta vad som är det centrala i den kristna tron. Sällan upplever vi en starkare sanktion från himlen, än då vi talar om Jesus, om korset och om frälsningen i Hans namn.

I 1 Korintierbrevet kapitel 15 beskriver Paulus väldigt tydligt vad som är det viktigaste:

”Jag förde vidare till er det allra viktigaste, vad jag själv har tagit emot: att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna, och att han visade sig för Kefas och sedan för de tolv. Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder på samma gång. De flesta av dem lever än, även om några har insomnat.” 1 Kor 15:3-6

Jesus dog av en anledning. Jesus gav sitt liv för vår skull. Han bar våra synder i sin kropp, då Han dog på korset. Och han dog verkligen. Han blev lagd i en grav, men graven kunde inte behålla honom. Jesus uppstod från de döda, och Han lever idag. Det var många som såg och rörde vid den Uppståndne. Vid ett tillfälle var det femhundra personer på samma gång som såg honom livs levande. Det är ett övertygande bevismaterial.

Och evangelisten Johannes skriver:

”Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom.”                 Joh. 3:16-17

Jesus har kommit för att rädda oss, och betala priset för vår synd. Och alla som tror på Jesus och hans gärning, blir räddade. Idag kan du ta emot Jesus i ditt liv. Idag kan du få dina synder förlåtna. Idag kan du bli ett Guds barn om du öppnar ditt hjärta för honom. Du kan be så här:

Gud Fader, förlåt mig mina synder
Jag vänder om idag
och jag tar emot din Son,  Jesus Kristus,
som Herre och Frälsare
Jesus, jag tror på dig och allt du har gjort för mig.
Jag vill följa dig.
Jag överlämnar mitt liv till dig denna stund.
AMEN!

Att berätta för andra om Jesus – det personliga vittnesbördet

Man brukar ibland uppskatta det till att 10 % av medlemmarna i en lokal församling, utför 90 % av evangelisationen (ett ord för att berätta för andra om Jesus). Och av dessa 10 % är de flesta nya i tron. Det tycks alltså bli trögare med tiden, att berätta för andra om sin tro. Vi talar mycket om Gud i kyrkorummet, men talet stannar ofta där. Det kan bero på flera saker. Vi svalnar, vi tappar kontaktnät eller så har vi människofruktan. Men när vi som är troende vaknar upp inför allvaret och ansvaret, ser glädjen i att berätta om Jesus för andra och märker hur den helige Ande leder, då kan det hända fantastiska saker. Evangelisation blir inte ett program eller en aktivitet. Det handlar om att varje dag och varje ögonblick vandra hand i hand med Jesus. Vi kan alla bli en del av en kontinuerlig församlingstillväxt.

Den enkla kombinationen av ett personligt vittnesbörd och en tydlig presentation av evangeliet är rena dynamiten i mötet med andligt vilsna och hungrande medmänniskor.

När jag talar om det personliga vittnesbördet menar jag, det egenupplevda och erfarenhetsbaserade, och hur tron fungerar i mitt vardagsliv. Att presentera evangelium innebär att utifrån Bibelordet förklara vad tron handlar om och vad Jesus har gjort för oss på korset, för att vi ska få kontakt med Gud. Ibland har det personliga vittnesbördet och att dela evangelium ställts emot varandra, men för mig är det inte antingen eller, utan både och. Vi behöver både biblisk förkunnelse och det personliga vittnesbördet (som givetvis måste stämma överens med bibelordet).

Det personliga vittnesbördet

”Vi för vår del kan inte hålla tyst med vad vi har sett och hört.” Apg. 4:20

Tänk om vi kunde säga samma sak, som Petrus och Johannes. Vi kan inte hålla tyst med allt som vi har sett, hört och upplevt. Den egna berättelsen om vad Jesus har gjort i mitt liv spelar en central roll i att väcka människors nyfikenhet och komma till tro. Få saker berör så starkt som det vi själva har upplevt. Människor – inte minst postmoderna svenskar, som ofta har en andlig öppenhet även om de inte tror på religiösa system och religiösa institutioner – behöver höra att tron inte bara är sann teori, utan också fungerar i praktiken och gör skillnad i vardagen. Först då blir det intressant.

Det personliga vittnesbördet talar inte i första hand till hjärnan utan till hjärtat, och det är svårt att argumentera mot en personlig erfarenhet av Jesu livsförvandlande kärlek. Åhörarna tvingas ta ställning till om de litar på oss och vårt omdöme. Gör de det, måste de ju också ta vår upplevelse på allvar och fråga sig ifall det har något att säga till dem. En personlig berättelse upplevs aldrig som ett påhopp, utan ger  lyssnaren en möjlighet till identifikation.

Det finns en risk med det personliga vittnesbördet. Faran är att jag själv blir mitt huvudämne och att Jesus hamnar i skuggan. Jag vill imponera på andra med mina andliga erfarenheter. Men vi berättar det vi har sett Jesus göra. Vi är HANS vittnen, och Han ska ha all ära.

Alla har något viktigt att ge, utifrån sin vandring med Gud. Det måste inte vara något dramatiskt för att väcka intresse. Men kan vi berätta det på ett vardagligt sätt, så att människor lutar sig framåt?  Lekmän, som inte är avlönade för att tala om Gud, har en speciell trovärdighet i sina vittnesbörd. Och vanliga människor längtar faktiskt efter att få höra om Gud. Det kan föras samtal på jobbet, runt fikabordet eller på promenaden. Våga tala om Gud, om livet och om det eviga. När den helige Ande kommer över dig, ska du få kraft.

Husgruppen – den lilla gemenskapen

I ett Sverige som under årtionden formats av såväl utpräglad individualism som byggandet av en stark stat, har de små gemenskaperna hamnat i kläm. Antingen är vi fokuserade på oss själva, eller så är vi tämligen anonyma i det stora. Och det verkar som om kyrkan har påverkats i samma riktning. I kristna kretsar prioriterar vi ofta kyrkan/gudstjänsten och/eller individen. Även här har de mindre gemenskaperna en tendens att hamna i skymundan, och för vissa verkar den närmast lite skrämmande. Och jag tror att den situation vi nu befinner oss i, måste få oss att tänka om. Nu behövs den lilla gemenskapen – husgruppen – mer än någonsin. När vi inte längre kan ses till stora möten blir den lilla gemenskapen viktigare för att inte säga nödvändig.

Till en början måste vi inse att kyrkan inte är en byggnad. Kyrkan är varken predikstolen, stolsraderna eller köket med den raketsnabba kaffebryggaren. Det är inte plankorna i golvet, gardinerna i fönstren eller pannorna på taket. Det är vi som är kyrkan. Det betyder att, var vi än är, hur många vi än är och när vi än samlas med Jesus i centrum, där är kyrkan. Kyrkobyggnader kan stängas, men kyrkan behöver inte bomma igen för det. Och där har smågrupperna en viktig roll att spela. Än så länge har vi förmånen att mötas i mindre grupper. Ta vara på det!

person in red sweater holding babys handKyrkan handlar inte om i första hand om verksamhet, den handlar om relationer. Det är inte tid att lägga kraft på att rädda verksamhet och att få saker och ting att se bra ut. Det handlar om oss människor och omsorgen om varandra. Djup gemenskap innebär att lägga bort masker, ochvisa sig äkta. Något som kan vara svårt att uppnå vid kyrkfikat.

I dessa smågrupper delas livet och tron mitt i vardagen. Omsorgen om varandras behov tar sig praktiska och småskaliga uttryck. Individens egen berättelse och kamp får stöd i förbön och personlig omsorg. I en liten grupp blir man automatiskt mer beroende av varandra, eftersom det märks så tydligt när någon inte kommer. Du kommer väl! Och nu får vi alla uppleva saknaden av dom som alltid brukar komma, men som inte tillåts komma. Och då måste de yngre axla ansvar. Nu är tiden för de yngre att betjäna de äldre.

Det har testats så mycket olika strukturer och system genom åren. Vi namnger den lilla gemenskapen med olika namn; husgrupp, hemgrupp, cellgrupp, basgrupp. Men livet ryms sällan i fint utformade och välordnade system. Vi är olika. Grupper är olika sammansatta och behoven skiftar från tid till annan. Låt kreativiteten flöda. Vi växer tillsammans.

Varför inte ta en runda i gruppen där alla får ordet ett par minuter och berätta om livets utmaningar, vad som hänt sedan förra gången ni träffades och vad som ligger i framtiden. Du som ledare bör vaka över så att inte en person tillåts stjäla hela föreställningen. Lyssna också till dom som ”sitter isolerade”. Lyft upp allt i bön. Tänk vilken förmån att kunna be. Att både be Gud om förändring och samtidigt hämta kraft för att själv bli en del av den förändring vi vill se. Ingen behöver längre känna sig ensam på sin vandring. I kris och i framgång, i sorg och i glädje finns vi där för varandra. Det är kyrkan!