Under hösten hämtar jag mycket av min undervisning i församlingen från Galaterbrevet. Jag tror att det är viktigt att församlingen får del av både så kallad tematisk förkunnelse, men också bibelutläggande förkunnelse – en förkunnelse som metodiskt går genom kapitel för kapitel i en bibelbok.
Inte minst den bibelutläggande förkunnelsen, har på senare år mer och mer intresserat mig. Jag ser så många fördelar med den. Mycket därför att den utmanar mig själv till en ökad fördjupning i Guds ord.
En bibelutläggande förkunnelse ”tvingar mig” som förkunnare och predikant att också ge mig i kast med textavsnitt och bibelsammanhang jag annars gärna undviker, kanske på grund av att de är svåra eller att de har ett innehåll som inte framstår som politiskt korrekt i vår tid. Det är lätt även för en förkunnare att hamna i favorittexter och avsnitt som vi känner oss hemma i, och bekväma med. Rent allmänt tror jag att exempelvis berättelserna om den lame mannen, kvinnan vid Sykars brunn och hur Jesus stillar stormen är kraftigt överrepresenterade, då det gäller predikningar i våra frikyrkliga sammanhang. Det finns däremot andra texter man sällan eller aldrig hör någon predika från. Men ”hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, tillrättavisning, upprättelse och fostran i rättfärdighet,” säger Paulus. Vi behöver en allsidig och näringsriktig kost, och den bibelutläggande förkunnelsen hjälper oss med det.
När vi arbetar oss igenom en bibelbok, kapitel för kapitel (och ibland kanske vers för vers), kan vi inte hoppa över det som är svårt och obekvämt. Och därtill får vi allt insatt i ett sammanhang. Vi riskerar inte på samma sätt, att rycka bibelverser och avsnitt ur sin kontext. En alltför snuttifierad förkunnelse kan leda oss lite varstans. När vi däremot läser Bibeln som en helhet, när vi får veta till vem boken är skriven, vilket syfte den har och under vilka omständigheter den är skriven, växer uppenbarelsen. Guds ord är underbart, och framförallt upptäcker vi hur hela Skriften andas evangelium.
Jag tror också att vårt eget bibelläsande hemma, vårt andaktsliv, till viss del bör kännetecknas av detta. Visst är goda vanor och ett dagligt intag av Guds ord att rekommendera. Visst kan en enstaka bibelvers uppmuntra oss. Inte är det dagliga kapitlet eller avsnittet hämtat från en bibelläsningsplan utan betydelse. Absolut inte! Men jag vill ändå slå ett slag för bibelstudiet. Vi behöver fördjupning, i en ytlig tid. Vi behöver avsätta tid för bibelläsning och för eget studium. Vi ska ju som bekant inte bara leva av bröd, utan av allt som utgår ur Guds mun. Vi behöver förkovra oss, ge tid för den helige Ande att tala in i våra liv, och be om vishetens och uppenbarelsens Ande så vi får en rätt kunskap om Kristus Jesus. Det gör oss stadiga i vår vandring. Vi drivs inte hit och dit av varje vindkast.
Längre tillbaka kallades de kristna för ”läsare”, eftersom de var kända för sina välanvända biblar och för sin kärlek till Guds ord. Tänk om vi åter igen skulle bli kända för våra slitna bibelblad och för bibelverser understrukna i regnbågens olika färger. För Guds ord är våra fötters lykta och ljuset på vår stig. Gud vill fortfarande undervisa och lära oss om den väg vi ska vandra.