I Apostlagärningarnas första kapitel förbereds Jesu lärjungar för en ny tid. Kapitel 1 beskriver de femtio dagarna mellan Påsk och Pingst – från Jesu uppståndelse till dess att den helige Ande kommer.

Först är Jesus med dem under fyrtio dagar (mellan uppståndelsen och himmelsfärden), och Han återupptar sin undervisning om Guds rike. Det är inget nytt budskap. Han upprepar bara det han har sagt till dem tidigare.

Och Han ger dem uppdraget att bli hans vittnen. De ska berätta om det som de har sett och hört. De ska berätta i Jerusalem, i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns, men de blir också tillsagda att inte lämna Jerusalem förrän de har fått den helige Ande. Utan den helige Ande förmår vi ingenting. Han är vår Hjälpare!

När Jesus har lämnat dem samlas de elva apostlarna och ytterligare lärjungar till Jesus, i ett rum i Jerusalem. Det verkar som att de blir fler och fler för varje dag, och vid ett tillfälle står det att de är etthundratjugo personer. De vet inte hur länge de ska vänta. Jesus hade bara sagt att den helige Ande skulle komma om ”några dagar”. Det visar sig bli tio dagar.

Deras väntan är inte passiv. De ägnar tiden till bön, och de tillsätter dessutom den vakanta platsen bland apostlarna, efter Judas Iskariot. Valet faller på Mattias. Det är både första och enda gången han omnämns i Bibeln.

För oss idag, är det ju annorlunda än för dessa lärjungar. Anden är här! Anden är tillgänglig för oss alla som tror, men samtidigt längtar vi många gånger efter att den helige Ande ska märkas mer påtagligt i vår gemenskap. Apostlagärningarna är en bok som beskriver hur den helige Ande leder och utför mäktiga saker genom de troende, och vi kan ibland sakna en del av det vi läser om i Apostlagärningarna. Kanske är det så att vi också tillsammans behöver förbereda våra hjärtan i bön, så vi förstår vilken gåva den helige Ande är till oss, och hur vi tar emot gåvan och låter den påverka vårt vardagliga liv, och livet i församlingen?

Den engelska översättningen har ett passande uttryck för det som skedde med lärjungarna i Jerusalem: ”De blev som ett enda ackord”. Det är en fin bild, tycker jag! Olika toner förenas till ett harmoniskt ackord, och i församlingen förenas olika personligheter till en harmonisk enhet med ett och samma mål – att nå så många som möjligt med det glada budskapet om Jesus.