Församlingen i Jerusalem växer, och tillväxten ger växtvärk. Interna spänningar uppstår.

Församlingen bestod av två språkgrupper; hebréer med rötter i Israel och de med grekiska som modersmål. De sistnämnda var inflyttade till Jerusalem från någon av de många judiska kolonier som fanns utspridda i Romarriket.

Nu pyr missnöjet mot apostlarna bland de grekisktalande, precis som det en gång hade gjort i öknen när folket klagade på Mose. Då som nu var det matfrågan som var orsak till irritationen. De grekisktalandes änkor blev förbigångna vid matutdelningen.

Apostlarna intar ingen försvarsposition när missnöjet kommer till uttryck. De hade själva lagt märke till att mängden människor som kommit till tro, ledde till att de helt enkelt inte räckte till för alla behov, och dessutom hade deras huvuduppgift blivit lidande – att ägna sig åt bön och förkunnelse.

Apostlarnas förslag är att sju personer ska utses, för att dela ledaransvar med dem. Apostlarna anger kvalitén. De ska ha gott anseende och vara fyllda med Ande och vishet. Församlingen väljer ut de sju. Förmodligen handplockades de alla bland den grupp som kände sig förbigångna, och därefter bekräftades de av apostlarna genom handpåläggning.

Apostlarnas tolkning av den kris som uppstått var alltså att förkunnelsen och bönen blivit försummad. Nu förespråkar de en lösning som syftar till att underlätta ett liv i Ordet och bönen för deras egen del. Denna smala koncentration ter sig problematisk i vår tid. Inte kan en kristen ledare enbart ägna sig åt bön och att studera Bibeln. Ledaren är ju betald för att göra nytta! Men frågan är om inte detta angrepp på församlingen får anses som det mest allvarliga. När bönen och bibelstudiet försummas, riskerar budskapet att urvattnas och kraften att avta.

Stefanus är en av de sju. Filippos är en annan. I de följande två kapitlen dominerar dessa två. Den tjänst de utövar har märkligt nog inte alls med organisationen av måltider att göra. De predikar och de botar sjuka precis som apostlarna. Men tjänsten vid borden har en djupare innebörd. Den vittnar om att det materiella och det andliga är en enhet.

I den andra halvan av kapitlet får vi en närmare presentation av Stefanus. ”Stefanus var fylld av nåd och kraft och gjorde stora tecken och under bland folket.” Det bildades snabbt en opinion mot honom, ’men de kunde inte stå emot den vishet och den ande som här talade’. Det som nu sker påminner i hög grad om det som tidigare hade skett med Jesus. Han blir gripen och släpad till Stora rådet. Han blir falskt anklagad och man tar falska vittnen till sin hjälp.