Ryktet går. I Jerusalem väntar upprörda bröder på Petrus, och när han kommer tillbaka dit efter sitt besök hos Kornelius i Cesarea, blir han ifrågasatt av de troende omskurna, alltså dom som predikar omskärelsen som krav för en sann tro. De anklagar inte Petrus för att hedningarna har tagit emot Jesus och att Anden har fallit på dem. De anklagar honom för att ha besökt en hednings hus och ätit tillsammans med honom.

Det är inte farligt att ifrågasätta. Ett öppet sinne betyder inte per automatik en okritisk hållning. Petrus tar sina kritiker på allvar. Han lyssnar och han svarar genom att vittna om sin erfarenhet. Petrus berättelse och upplevelse om vad som har hänt, gör att upprördheten övergår i lovprisning. Nu kanske vi ändå får räkna med att det inte var så lugnt och stilla som det kan låta. Tvisten var inte avklarad, utan skulle fortsätta lång tid framöver.

Vi förflyttas därefter i handlingen till Antiokia i Syrien. Antiokia var en viktig stad inom Romarriket. Den överträffades bara av Rom och Alexandria i storlek. Här börjar för första gången lärjungarna att kallas för ”kristna”. Det var utomstående som gav dem det namnet. Att vara kristen, är att följa Kristus!

Församlingen som bildas i Antiokia är resultatet av några icke namngivna lärjungars personliga initiativ. De hade blivit bortdrivna från Jerusalem, och utan att be om lov predikade de för icke-judar. Ryktet nådde åter igen Jerusalem och den här gången blir Barnabas ivägskickad för att ta temperaturen på det som händer. Barnabas känner igen det som sker, som ett Andens verk och det sanktioneras. Antiokia blir den första församlingen med grekiska som gudstjänstspråk.

Barnabas hette egentligen Josef, men han hade fått smeknamnet Barnabas av apostlarna. Namnet betyder Tröstens son. Barnabas är verkligen en omsorgsperson. Vi har tidigare läst om hur Barnabas tog hand om Saulus efter hans omvändelse, och lät honom komma i kontakt med lärjungarna i Jerusalem. (Apg. 9:26-27) När Barnabas anländer till Antiokia och ser hur stort behovet är av undervisning och vägledning, känner han sin egen begränsning och kommer att tänka på Saulus. Han hämtar honom från Tarsus, och tillsammans undervisar de ett helt år i Antiokia.