”Vid en måltid med apostlarna befallde Jesus dem: Lämna inte Jerusalem utan vänta på vad Fadern har lovat, det ni har hört om mig. Johannes döpte med vatten, men ni ska om några dagar bli döpta i den helige Ande.” Apg. 1:4-5
”Men när den helige Ande kommer över er, ska ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem, i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.” Apg. 1:8
Just innan himmelsfärden befaller Jesus apostlarna att vänta i Jerusalem på den helige Ande. Den helige Ande var förutsättningen för att de skulle kunna vara vittnen om Jesus och berätta vad de hade sett och hört, både i närområdet men också utöver hela världen.
Efter himmelsfärden samlades de i Jerusalem, och efter tio dagar kom den helige Ande. Vi läser hur det gick till i inledningen av det andra kapitlet i Apostlagärningarna. Apostlagärningarnas andra kapitel är ett av de mest dramatiska och på samma gång ett av de viktigaste i hela Nya testamentet. Här skildras första dagen i en ny era.
Vid sidan av Påsken och Lövhyddohögtiden var Pingsten en av Israels tre stora högtider. Samtliga av dessa högtider lockade tusentals pilgrimer till Jerusalem. Pingsten var senvårens skördefest i Israel, och firades till minne av hur Gud gav dem Lagen på Sinai berg genom Mose. I Andra Moseboken beskrivs detta drama. Likheterna är slående när Lukas nu beskriver det som händer när Anden kommer. Inga yttre föreskrifter skulle nu vägleda de kristna, utan Anden utgjuten i deras hjärtan.
Vi läser om ett dån starkt som en stormvind, om något som liknade eldstungor som satte sig på var och en av dem som väntade, och vi läser om tungotal. Tungotal är ett språkunder som upphäver språkförbistringen i och med Babels torn. Tungotal kan vara ord och språk som är kända för människor, men också språk som inte kan förstås. I det här fallet var det språk som människor förstod. Folk från olika områden med olika modersmål kunde nämligen höra sitt eget språk talas av lärjungarna. Och de talade om Guds väldiga gärningar!
De judar som bevittnade språkundret delade sig i två läger. Några lät sig förundras, medan andra tog skydd bakom sin skepsis. Hos dessa skeptiker fanns inga frågor utan endast spydiga kommentarer. De som ägde förmågan att förundras ville veta mer. Frågorna och förundran är ofta ett fönster som vetter mot Gud.
Nu tog Petrus till orda. Fylld med den helige Andes kraft började han tala till folket. Apostlagärningarna innehåller inte mindre än 24 tal eller predikningar. Fem av dem står Petrus för. Kärnbudskapet i alla dessa predikningar handlar om Jesu död och uppståndelse, och att Jesus fortsätter verka i och genom sin kropp, som är församlingen/kyrkan.
Budskapet träffade dem som lyssnade. Nu kunde de inte längre ha en åsikt om Jesus, de blev tvungna att ta ställning till Gud själv. Allt mynnar ut i en fråga: Bröder, vad ska vi göra? Petrus svarar att de ska omvända sig. Omvändelse innebär sinnesändring, ett nytt sätt att tänka och en ny färdriktning i livet – mot Gud. De som ville slå in på denna nya väg uppmanades att döpa sig i vatten, och ta emot den helige Ande som kraftkälla och Hjälpare i sina liv. Tre tusen lät denna Pingstdag döpa sig, och ansluta sig till de redan 120 som var med från början.
De avslutande sju verserna ger en inblick i den första församlingens liv och vad som kännetecknade den – som en slags sammanfattning av det kristna livet. Det handlar inte om verksamheter, utan det liv som kommer till uttryck där den helige Ande är Hjälparen!