”Till de utvalda…” Så börjar Petrus sin hälsning till brevets mottagare.
Som kristna är vi är utvalda av Gud. Inte på grund av egen förmåga, utan på grund av Guds nåd och barmhärtighet. Det verkar snarare vara så att Gud har en förkärlek för det som är oansenligt och litet.
På samma sätt var det med israeliterna, Guds utvalda folk i GT. De utvaldes, inte för att de var något märkvärdigt i jämförelse med andra folk, utan för att Gud i sin suveräna makt utvalde dem, avskilde dem från grannländerna till att vara Guds eget folk, varigenom Gud kunde uppenbara sin närvaro, och väcka andra folks avund.
”… för du är ett heligt folk inför Herren din Gud. Dig av alla folk på jordens yta har Herren din Gud utvalt att vara hans egendomsfolk. Det var inte för att ni var större än alla andra folk som Herren fäste sig vid er och utvalde er, ni var tvärtom mindre än alla andra folk.” 5 Mos 7:6-7
Att vi är utvalda har att göra med den relation vi har till Gud, en relation som helt och hållet vilar på Guds initiativ. Enbart på grund av hans nåd och barmhärtighet, inte på grund av meriter, har vi blivit en del av Guds folk. Vi är födda på nytt. Vi känner numera Gud på ett särskilt sätt, som andra inte gör. Vi kan säga Fader till honom. Vi är en del av Hans familj. Vi har blivit renade i Jesu blod, och vi har fått del av den helige Ande som har påbörjat ett gott verk i oss.
När vi läser om tiden för Guds beslut att utvälja oss, hisnar tanken. Paulus säger:
”Han har utvalt oss i honom (Kristus Jesus) före världens skapelse till att vara heliga och fläckfria inför honom.” Ef. 1:4
Det grekiska ordet för ’utvald’ är prognosis. När vi talar om att göra en prognos, menar vi en tänkbar utveckling. Därför haltar vår förståelse. Gud gör inga ungefärliga prognoser. De är fullkomliga. Det står att Han har känt sina utvalda innan de ens var påtänkta, innan världens grund blev lagd. Innan något existerade förutom Gud, innan något var till kände han oss, tänkte han på oss, älskade oss och på korset bevisade han att det är sant. Långt innan vi hade hunnit att göra både ont och gott, utvalde Gud oss i Jesus Kristus att stå heliga och fläckfria inför Honom.
Att vi är utvalda av Gud Fadern, till ’sanningens pelare och grundval’ i den här världen, ger oss god anledning till att inte under några omständigheter ”ta av oss uniformen”.
Första Petrusbrevet är kanske den bok i Nya testamentet som på det tydligaste sättet talar om det vi skulle kunna kalla en ”evangeliserande livsstil”. Vårt sätt att leva, de beslut vi tar, så som vi talar och på det sätt vi bemöter människor, ska signalera att vi utvalda av Fadern, att vi tillhör Kristus, och att den helige Ande bor i oss.
