”… pinad under Pontius Pilatus, korsfäst, död och begraven, nederstigen till dödsriket, på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda, uppstigen till himmelen, sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida, därifrån igenkommande till att döma levande och döda.”
Trosbekännelsen berättar både vem Jesus är och vad han kom för att uträtta. I förra texten talade vi om Jesu person, nu ska vi studera hans frälsningsverk.
Jesus dog för vår skull
Trosbekännelsen går direkt från Jesu födelse till hans död. Det snabba hoppet visar hur betydelsefull hans död var. Det är knappast en överdrift att säga att han föddes för att dö. Gång på gång förutsade han sin död som något oundvikligt och kallade den ”stunden” för vilken han hade kommit till världen.
”Nu är min själ i ångest. Vad ska jag säga? Far, fräls mig från denna stund? Nej, det är för denna stund jag har kommit.” Joh. 12:27
Men varför dog han? Nya testamentet anger flera anledningar, men framför allt dog han som Frälsare. Det var för oss människor och för vår fräsnings skull, som han hade ”stigit ner från himlen”. Apostlarna säger om och om igen att ”han dog för våra synder”. Bibeln berättar om döden som ett straff för synden, och i döden tog Jesus på sig det straff som egentligen var vårt och som vi hade gjort oss förtjänta av. Bara för att Guds syndfrie Son gjordes till ett med synden för vår skull och dog, kan vi får syndernas förlåtelse. På det här sättet tillfredsställde Gud helt och hållet både sin rättfärdighet och sin kärlek, för att kunna erbjuda oss sin förlåtelse.
Om vi tillåter oss att gå händelserna lite i förväg, vet vi att trosbekännelsen avslutas med orden ”syndernas förlåtelse, de dödas uppståndelse och ett evigt liv”. Det är frukterna av Guds Sos lidande och de välsignelser som han genom sin död vunnit åt oss. Men… Trosbekännelsen slutar inte med Jesus på korset.
Nederstigen… uppstånden… uppstigen
”Nederstigen till dödsriket”, eller ”de dödas boning” som det också kan betyda. Platsen kan också beskrivas som ett fängelse. När alla tyckte att Jesus-saken hade kraschat och var slut, startade Jesus en predikoresa. (1 Petrus brev 3:18-20) Han förkunnade sin seger över fienden Döden. Segern skedde förvisso på Golgata, men nu ropar Jesus ut sin seger över alla makter och krafter som förstör det vi har fått från Gud. Jesus går in i Dödens rike och ut därifrån. Döden kunde inte behålla Jesus i sitt våld.
”På tredje dagen uppstånden igen från de döda”. Jesu uppståndelse var en verklig händelse, som går att datera. Och det handlar om en kroppslig uppståndelse. Graven var tom. Jesus visade sig. Det framgick att det fanns både likheter och olikheter mellan hans jordiska kropp och hans uppståndelsekropp, men likväl var det en kroppslig uppståndelse. Hans nya kropp var densamma som den gamla (hans utseende, hans sår och hans röst kändes igen), och ändå var den annorlunda (med nya förmågor, att exempelvis uppenbaras och att försvinna, att passera genom stängda dörrar).
”Uppstigen till himmelen”. Vi ska aldrig skämmas för berättelsen om himmelsfärden, då somliga framställer den hånfullt som en ”flygtur”. Jesus kunde hur lätt som helst ha ”gått till Fadern” osynligt och i hemlighet. Anledningen till att han gjorde det synligt och offentligt var att han ville övertyga apostlarna om att han var borta för gott. Nu skulle de vänta på den utlovade Hjälparen.
… sittande… därifrån igenkommande
”Sittandehade på allsmäktig Gud Faders högra sida”. I praktiskt taget varje kultur innebär den högra sidan, hedersplatsen. Han ”sitter” där, eftersom han vilar från sitt avslutade frälsningsverk. I åratal hade prästerna stått upp i templet och utfört sin offertjänst, men de hade aldrig blivit färdiga. De kunde nämligen aldrig ”avlägsna några synder”. Men Jesus frambar ett enda syndoffer för alla tider, och han har nu satt sig på Guds högra sida.
”Därifrån igenkommande till att döma levande och döda”. Vi tror att Jesus ska komma tillbaka. Jesus sa det själv, och männen i vita kläder som visade sig i samband med hans himmelsfärd sa det till apostlarna, där de stod och såg upp mot himlen. Huvudsyftet med hans återkomst blir att ge sitt folk alla de återstående välsignelserna i den frälsning som han har vunnit åt dem. Han ska uppväcka dem från de döda, ge dem nya och härliga kroppar likt hans egen, och han ska föra dem till ”nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor”. Men trosbekännelsen inriktar sig på det andra syftet med hans återkomst, att han kommer för att döma. Då kommer de som har vägrat att omvända sig och tro att drabbas av ”evigt fördärv”, fjärran från Herrens ansikte.
