I söndags avslutade jag en predikoserie över tre söndagar, om den lokala församlingen. Trots dess ofullkomlighet och trots alla dess brister är församlingen Guds redskap för att utbreda Hans rike, och församlingen FRIKYRKAN för alla folk vill tillsammans med övriga lokala församlingar, vara en aktiv del i att göra Jesus känd, älskad och efterföljd i vårt område. Jesus är församlingens rättmätige ägare. Han har köpt den med sitt eget blod. Och när Han bygger församlingen, kan inget få den på fall.
I Paulus brev får vi god undervisning om församlingens funktion och dess ordningar, och med hjälp av många talande bilder ger Paulus olika perspektiv på församlingslivet; församlingen som en kropp, församlingen som ett andligt hem och församlingen som ett tempel mm.
- För det första… Församlingen liknas vid en kropp, där Jesus är huvudet och vi var för sig är lemmar (kroppsdelar) i en och samma kropp. Som troende på Jesus är vi förenade med honom, och på samma gång förenade med varandra. Från Jesus kommer direktiven. Han leder oss med hjälp av den helige Ande, likt ett nervsystem vars impulser når ut till alla lemmar. Han koordinerar kroppen så att de många delarna kan fungera som EN kropp i enhet och harmoni. På samma sätt som kroppen har många olika delar, är vi olika och har olika funktion. Men tillsammans tjänar vi kroppen med den gåva och funktion som vi har. Alla behövs. Ingen tillåts vara utanför. Varje lem är viktig och fyller sin funktion. När en lem lider, lider hela kroppen. När en lem blir ärad, gläds hela kroppen. Vi hör ihop, och vi har ett gemensamt uppdrag.
- För det andra… Församlingen är ett andligt hem. Vi är familj. Gud är vår Far, Jesus är vår bror och vi är syskon med varandra. Att vara bortbjuden som gäst är en förmån. Det är en glädje att få vara i vänners goda lag, men inget går upp mot att komma hem. Borta bra, men hemma bäst. I hemmet får jag det jag behöver; mat, vila, omsorg, uppmuntran, fostran och där är jag trygg i, att oavsett vad som händer finns en kärlek och acceptans som går långt utöver den som vi möter där utanför. Som människor är vi skapade av Gud, till Hans avbild för att leva i hans absoluta närvaro. Många människor har lämnat fadershuset, för att söka sin lycka i främmande land. Men varje dag är en gåva från Gud, en möjlighet att vända hem igen, och att bli överraskad av den ofantliga kärlek och nåd som finns hos vår Far.
- För det tredje … Församlingen är ett tempel, en Guds byggnad och boning, men det ska inte missförstås på det sättet att Gud bor i hus av trä och sten, gjorda av människohand. Nej, templet talar om platsen för Guds närvaro. Templet är där den helige Ande bor. Och det templet är vi, vi som har satt vår tro till Jesus Kristus. Gud bor i oss. Vi är var och en tempel för den helige Ande, men också tillsammans. Jesus säger: Där två eller tre är tillsammans i mitt namn, där är jag mitt ibland dem. Församlingen har en ytterligare dimension som inte kan uppnås eller erfaras på egen hand. Därför behöver vi församlingen. Som levande stenar ska vi låta oss fogas samman till en helig Guds byggnad. När vi möts inför Gud uppenbarar han sin närvaro i vår gemenskap. Tänk på… Du går inte till församlingen – Du ÄR församlingen. Vet ni inte att ni är ett Guds tempel och att Guds Ande bor i er, frågar Paulus? Frågan utmanar oss att leva värdigt Honom som bor där, ett ge Honom ett gott rykte.
Om du tror på Jesus, men inte har någon kristen gemenskap i denna stund, är min rekommendation att dig att söka dig till en kristen församling, till kristna syskon. All biblisk undervisning praktiseras i en gemenskap, tillsammans med andra. Gud välsigne dig, och Välkommen hem!
