Kapitel 12 handlar till största delen om hur Gud sänder en ängel till Petrus i fängelsecellen och för honom ut, förbi vakter och genom stängda järnportar. Det är andra gången vi läser i Apostlagärningarna om hur Petrus blir räddad ur fängelset av en ängel. (Se Apg. 5:19)
Det har gått drygt tio år sedan Pingstdagen, och en ny förföljelse i Jerusalem tar fart. Nu kommer angreppet direkt från Herodes Agrippa, barnbarn till Herodes den store – han som är känd för den stora massakern på barn runt Jesu födelse. Det är det första exemplet på förföljelse av kyrkan från politiskt håll, och som sedan skulle pågå i nästan trehundra år.
Herodes agerande var taktiskt. Genom att ingripa mot de kristna visste han att han skulle vinna judarnas stöd, något som han verkligen var i behov av. Hans mor var nämligen samarier, vilket gjorde honom illa ansedd bland judarna. Genom att halshugga Jakob, försökte han ställa sig in bland judarna. Halshuggning var ett dödsstraff som endast användes för mördare och avfällingar, och genom att halshugga Jakob visade han judarna att Jakob skulle betraktas som en avfälling från den judiska tron. När Herodes såg att judarna gillade avrättningen av Jakob, grep han även Petrus.
I församlingen bad man ihärdigt till Gud för Petrus. Bönen är vårt hemliga vapen, och Jesus talar om vikten av uthållig bön. Vi ber inte för att upplysa Gud om vad vi behöver och för att övertala honom att agera. Den som vakar och ber är uppmärksam i sin ande, lever i en inre beredskap och ger inte djävulen något tillfälle. Jesus uppmanade i Getsemane sina lärjungar att vaka och be, så de inte kom i frestelse.
Men hade inte församlingen bett för Jakob? Var de inte tillräckligt uthålliga för honom? Varför blir annars Petrus befriad och Jakob halshuggen? Det är frågor som ofta vi engagerar oss i, men Nya testamentets texter är inte upptagna med spekulationer av det slaget. Uteblivna bönesvar väcker inte frågor som ”varför”, de fördjupar istället överlåtelsen till den Gud som har allting i sin hand. Även ondskans och lidandets kortvariga triumfer, måste till sist tjäna Guds större syften.
När Petrus har blivit fri, söker han upp församlingen. De är samlade i Maria hus. Maria är mor till Johannes Markus, och förmodligen änka eftersom hennes man inte nämns. Hon är ägare till ett större hus, och hon verkar vara förmögen. Hon har tjänsteflicka och dessutom finns det en port in till gården som antyder en trädgård. Nu står Petrus och knackar på dörren till Marias hus. Där inne ber de visserligen ivrigt till Gud för Petrus, men frågan är om de har tro för ett bönesvar. De dumförklarar tjänsteflickan Rhode när hon påstår att det är Petrus som står utanför.
Petrus skickar en särskild hälsning till Jakob (Jesu bror), som nu tydligen har tagit över ledarrollen för församlingen i Jerusalem. Jakob hörde inte till de tolv, men i 1 Korintierbrevet 15 skriver Paulus att Jesus efter sin död visade sig särskilt för Jakob.
I och med den här händelsen lämnar inte Petrus bara Marias hus, han försvinner också ut från Apostlagärningarna. (Förutom ett gästspel i kapitel 15) Från och med nu är Antiochia i Syrien basen för den utveckling som för evangeliet allt längre bort från den plats där församlingen föddes.
Kapitel 12 handlar till största delen om hur Gud sänder en ängel till Petrus i fängelsecellen och för honom ut, förbi vakter och genom stängda järnportar. Det är andra gången vi läser i Apostlagärningarna om hur Petrus blir räddad ur fängelset av en ängel. (Se Apg. 5:19)
Det har gått drygt tio år sedan Pingstdagen, och en ny förföljelse i Jerusalem tar fart. Nu kommer angreppet direkt från Herodes Agrippa, barnbarn till Herodes den store – han som är känd för den stora massakern på barn runt Jesu födelse. Det är det första exemplet på förföljelse av kyrkan från politiskt håll, och som sedan skulle pågå i nästan trehundra år.
Herodes agerande var taktiskt. Genom att ingripa mot de kristna visste han att han skulle vinna judarnas stöd, något som han verkligen var i behov av. Hans mor var nämligen samarier, vilket gjorde honom illa ansedd bland judarna. Genom att halshugga Jakob, försökte han ställa sig in bland judarna. Halshuggning var ett dödsstraff som endast användes för mördare och avfällingar, och genom att halshugga Jakob visade han judarna att Jakob skulle betraktas som en avfälling från den judiska tron. När Herodes såg att judarna gillade avrättningen av Jakob, grep han även Petrus.
I församlingen bad man ihärdigt till Gud för Petrus. Bönen är vårt hemliga vapen, och Jesus talar om vikten av uthållig bön. Vi ber inte för att upplysa Gud om vad vi behöver och för att övertala honom att agera. Den som vakar och ber är uppmärksam i sin ande, lever i en inre beredskap och ger inte djävulen något tillfälle. Jesus uppmanade i Getsemane sina lärjungar att vaka och be, så de inte kom i frestelse.
Men hade inte församlingen bett för Jakob? Var de inte tillräckligt uthålliga för honom? Varför blir annars Petrus befriad och Jakob halshuggen? Det är frågor som ofta vi engagerar oss i, men Nya testamentets texter är inte upptagna med spekulationer av det slaget. Uteblivna bönesvar väcker inte frågor som ”varför”, de fördjupar istället överlåtelsen till den Gud som har allting i sin hand. Även ondskans och lidandets kortvariga triumfer, måste till sist tjäna Guds större syften.
När Petrus har blivit fri, söker han upp församlingen. De är samlade i Maria hus. Maria är mor till Johannes Markus, och förmodligen änka eftersom hennes man inte nämns. Hon är ägare till ett större hus, och hon verkar vara förmögen. Hon har tjänsteflicka och dessutom finns det en port in till gården som antyder en trädgård. Nu står Petrus och knackar på dörren till Marias hus. Där inne ber de visserligen ivrigt till Gud för Petrus, men frågan är om de har tro för ett bönesvar. De dumförklarar tjänsteflickan Rhode när hon påstår att det är Petrus som står utanför.
Petrus skickar en särskild hälsning till Jakob (Jesu bror), som nu tydligen har tagit över ledarrollen för församlingen i Jerusalem. Jakob hörde inte till de tolv, men i 1 Korintierbrevet 15 skriver Paulus att Jesus efter sin död visade sig särskilt för Jakob.
I och med den här händelsen lämnar inte Petrus bara Marias hus, han försvinner också ut från Apostlagärningarna. (Förutom ett gästspel i kapitel 15) Från och med nu är Antiochia i Syrien basen för den utveckling som för evangeliet allt längre bort från den plats där församlingen föddes.
