Jesus fortsätter att tala och agera, att dö och uppstå, men nu genom sina lärjungar. Det är som om Jesu livsöde upprepas i Stefanos. Stefanos passionshistoria är i det närmaste identisk med Jesu lidandehistoria; anklagelser om hädelse, uppvigling av folket, arrestering, överlämnandet till Stora rådet, falska vittnen, stening utanför stadsporten och Stefanos ord innan han dör. Och lika svarslösa som Jesu motståndare blev inför den visdom de mötte, lika svarslösa blir Stefanos åklagare.
”När den helige Ande kommer över ska ni få kraft att bli mina vittnen…” Det är ingen tillfällighet att det grekiska ordet för vittne är martyrien, och att ordet har kommit att beteckna dem som gett sina liv för sin tro – martyrer. Varje Jesu lärjunge är ett vittne om honom genom sitt liv. Det är inte förföljelsen som skapar martyrerna. Den avslöjar egentligen bara vilka vi är.
Den större delen av kapitel 7 återger Stefanos tal inför Stora rådet. Av de 24 tal som finns i Apostlagärningarna är det här talet det längsta. Talet är som en översikt av den judiska historien. Syftet är säkert att de skriftlärda och översteprästen ska känna igen sig. I talet finns några brytpunkter där Stefanos ger en ”kristen tolkning” av den judiska historien – det är alltså en kristen berättelse om den judiska historien. När Stefanos ska försvara sin tro tar han med sina åhörare på en pilgrimsresa genom historien och gör nedslag på platser där Gud visar sig. Det börjar med hur Gud uppenbarar sig för Abraham, och hela Gamla testamentet är sedan berättelsen om hur Gud fortsätter att ge sig till känna. Han går sedan vidare med Josef och med Mose.
När Gud blir människa i Jesus Kristus når uppenbarelsen sitt krön. Känner vi inte igen Gud i Jesus Kristus, hur ska vi då alls känna igen honom? Stefanos tal avslutas med en anklagelse. Han anklagar dem för att ha oomskurna hjärtan och inte förstå vad de pratar om. När de hörde det blev de rasande.
I detta ögonblick lyfte Stefanos sin blick mot himlen och fick se Guds härlighet och Jesus som stod vid Guds högra sida. Vi har fått lära oss att Jesus sitter på Faderns högra sida i himlen, men här läser vi att Jesus står upp. Så mycket engagerar sig Jesus i det som händer, att han ställer sig upp vid sidan om Fadern. Allt det de nu hade hört blev för mycket för dem. De släpade ut Stefanos utanför stadsporten och där stenade de honom till döds.
Med Stefanos skrivs den kristna martyrhistoriens första kapitel.
