Pastorns blogg

Apostlagärningarna 3

Petrus och Johannes var på väg upp till templet för att be. Det var ingen ny religion som hade bildats omkring Jesus. Allt som hade skett var bara uppfyllelsen av det som profeterna hade talat om. Det var alltså självklart för apostlarna att förbli vid den ordning som fött och format dem. Det nya var en förlängning av det gamla.

Den judiska bönetraditionen omfattade tre dagliga bönetider; vid tredje, sjätte och nionde timmen, eller som vi skulle säga – klockan nio på morgonen, tolv mitt på dagen och tre på eftermiddagen. Apostlarna var alltså sin vana trogen på väg till tempelbönen, då det händer något som inte hände varje eftermiddag. Plötsligt inger Anden Petrus, att säga något till en man som sitter vid tempelporten och tigger.

Mannen var lam sedan födseln. Han sattes vid tempelporten, inte på tempelområdet. Där fick han inte vara. För oss låter det obegripligt, men enligt de judiska helighetslagarna skulle inget ofullkomligt få finnas där, då man tänkte att templet skulle vara en avbild av det himmelska. (Läs gärna 3 Mos 21:16-24) Egentligen gällde lagen bara prästerna, men traditionen hade utvidgats till att gälla alla inom det judiska folket. Här fick heller inte några hedningar vara. Därför fanns han vid porten.

När mannen ber om en allmosa, fäster Petrus och Johannes blicken på mannen och Petrus säger: Silver och guld har jag inte, men vad jag har, det ger jag dig. I Jesu Kristi nasaréns namn: res dig och gå! Och miraklet sker! Petrus tar honom i handen och mannen ställer sig upp, fullständigt botad. Petrus säger senare i vers 16, att det är genom tron på Jesu namn som mannen är frisk. Petrus är medveten om att han inte har någon del i miraklet. De har bara varit redskap för det genom att vara lydiga mot den helige Andes röst.

Gud är miraklernas Gud. Genom detta mirakel visar också Gud sin närvaro mitt ibland dem. Dessutom fick nu mannen tillträde till templet. Det är säkert också en av anledningarna till att han hoppar och prisar Gud som han gör. Han har ju aldrig varit därinne förut. På så sätt är berättelsen också en stark uppmuntran till oss alla. I och genom Jesus, får vi tillträde till levande Gud och till gemenskap med honom. Det ger oss anledning att jubla!

I Salomos pelarhall hade Jesus varit många gånger, och Petrus och Johannes hade varit där med honom. Nu var de där i Jesu ställe, och på samma sätt som människor hade samlats runt Jesus, samlades de nu runt lärjungarna. Då håller Petrus sitt andra tal av fem i Apostlagärningarna. Hans predikan i följer i mångt och mycket samma upplägg som pingstpredikan i kapitel 2: Han vänder sig till folket och adresserar dem, han hänvisar till Skriften och förklarar skriftordet, han basunerar ut kärnbudskapet (kerygmat) och allt mynnar ut i en appell till omvändelse.