När ungdom och ålderdom samarbetar

Det sekulära och individualistiska samhället tenderar att slita isär människor från varandra. En oroande tendens är den allt mer ökade generationsklyftan. Både ungdom och ålderdom har sina förtjänster, men också brister. Det finns något friskt, något erövrande och visionärt, i det ungdomliga. Ålderdom innebär å sin sida mognad, erfarenhet och vishet. Generationerna behöver varandra. När ungdom och ålderdom samarbetar kan något väldigt starkt och positivt uppstå.

När människovärdet sätts på prov, och när varje människas värde inte längre är absolut, drabbar det ofta äldre. Istället för att se svaghet och åldrande som en del av det mänskliga livet, blir det något som får människan att förlora sitt värde.

I ett sekulärt och individualistiskt samhälle och ur ett evolutionärt perspektiv går den mänskliga utvecklingen alltid framåt, och det senaste framställs alltid som det bästa. Människan förbättras och utvecklas ständigt. Den senaste generationen är alltid bättre än tidigare. Det leder till en glorifiering av ungdom och ett förringande av ålderdom. Nytänkande och banbrytande idéer värderas högre än beprövad erfarenhet. Tankar som visat sig dugliga och bestått provet genom generationer avfärdas som förlegade och de senaste trenderna hyllas. Äldres erfarenhet och kunskap har inte längre samma status och värde.  Men att vara gammal och erfaren är inte det samma som att vara fast i gamla hjulspår och inte kunna tänka nytt.

Det finns starka krafter i vår tid utifrån de senaste decenniernas samhällsutveckling som jobbar för att splittra generationerna, försvaga föräldrarollen,  skapa motsättningar mellan unga och äldre. Idag överförs många gånger värderingar horisontellt och inte vertikalt. Från barn till barn, från ungdom till ungdom, istället för från exempelvis föräldrar till barn. I vissa fall sker överföringen till och med bakvänt – barn överför sina värderingar till föräldrarna.

Det här främjar inte evangeliet. I kontaktytan mellan generationerna överförs såväl tro som värderingar. Vi ska föra vidare det som är bärande för kommande generationer. Ur ett kristet perspektiv är det särskilt tydligt. Gud är generationernas Gud – Han är Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.

When youth and age work together

The secular and individualistic society tends to tear people away from each other. A worrisome tendency today is the ever-increasing generation gap. Both youth and age have their merits, as well as shortcomings. There is something fresh, something captivating and visionary, in the youthful. Age, on the other hand, means maturity, experience and wisdom. The generations need one another. When youth and age work together, something very strong and positive can happen.

When human dignity is put to the test, and when the worth of the individual is no longer absolute, it often affects older people. Instead of seeing weakness and aging as part of human life, there is something that causes mankind to lose its worth.

In a secular and individualistic society and from an evolutionary perspective, human development is always going forward, and the latest is always presented as the best. Mankind is constantly improving and developing. The latest generation is always better than the one that preceded it. This leads to a glorification of youth and a derogation of the aged. Innovative and ground-breaking ideas are valued higher than proven experience. Concepts that were seen as viable and that have passed the test down the ages are dismissed as outdated and the latest trends are exalted. The experience and knowledge of the elderly no longer have the same status and value. But being old and experienced is not the same as being stuck in the same old ruts and not being able to think anew.

There are powerful forces at work in our time based on the social development of the past few decades, which have been hard at work to split the generations, weaken the role of parenting, create antagonism between young and old. Today, our values ​​are often passed across rather than down. From child to child, from teenager to teenager, instead of from, for example, parent to child. In some cases, the transfer even goes in reverse – children pass their values over on​​to the parents.

This is not what is promoted by the Gospel. Both faith and values ​​are transferred via the contact space between the generations. We need to pass on what is important for the generations to come. From a Christian perspective, it is especially clear. God is the God of the generations – He is the God of Abraham, Isaac and Jacob.